måndag 14 september 2009

Frigjorda konstnärskvinnor och liknande bullshit

Snart har filmen 500 Days of Summer premiär. Den handlar om Tom, en hopplös romantiker tillika popnörd som drömmer om att träffa Den Stora Kärleken. En dag träffar han Summer, och då det visar sig att hon också älskar The Smiths är förälskelsen ett faktum. Men Summer är tyvärr inte lika begeistrad, och Tom får se sitt hjärta krossat ytterligare en gång. Så är det att vara kille och musikintresserad, som bekant.

Summer spelas av Zooey Deschanel, ett rådjursögt stycke skådespelerska som är vacker som en dag och skör som en maräng. När hon inte ägnar sig åt att tindra med ögonen på filmduken har hon ett band med M. Ward (som är man). Annars springer hon på blomsterängar med håret fladdrandes bakom sig, målar abstrakta tavlor med fjäderlätt hand, stickar näpna vantar av änglahår och tar färgglada foton på sina inåtvända fötter. Om kvällarna brukar hon ta en kopp te och en hembakad organisk cupcake - men bara en!, trots att hon kan äta så mycket hon vill utan att bli tjock - och läsa poesi uppkrupen i en trädkoja. Lite frigjord, lite knasig. Sådana är vi, det konstnärliga kvinnofolket. Tänk vad skönt med en filmstjärna som man kan identifiera sig med.

Och alla ensamma popkillar ba: "Åh en sån tjej vill jag ha. Vi kan lyssna på Morrissey under hennes hemmasydda lakan och sedan kan vi ha lagom experimentellt sex där jag får komma över hennes toppiga albylbleka bröst så att hon stönar på franska och sedan kan hon koka vaniljte och berätta om sin akvarellkurs".

Allvarligt talat, grabbar. Tror ni på det här? Är ni helt jävla dumma i huvudet?

Zooey Deschanel är inte på er sida. Hon är inte ens en riktig människa. Hon är en usel skådespelerska som har marknadsanpassats för att ni ska få runka ekologiskt utan att känna er som kvinnoförnedrande mansgrisar. Det är ingen jävla skillnad på henne och Lindsay Lohan, förutom då möjligtvis att den senare faktiskt tillåts göra borta sig och däcka i baksätet. Era lagom knasiga konstnärsbrudar i sina handknypplade korsetter är så långt ifrån frigjorda man kan komma. DET ÄR SAMMA FUCKING SYSTEM, IDIOTER.

Och ni tjejer, sedan. Varför reagerar ni inte? Vi vet ju allihopa att det inte ser ut så här. Vi har alla mens, ångest, viktnoja och pormaskar så att det räcker och blir över, ska vi inte då se till att skaffa oss förebilder som inte ger oss komplex över att finnas? Zooey Deschanel skulle säkert säga att hon var feminist om hon nu var tvungen att ta ställning över ett glas rosé, även om de frigjorda kvinnorna aldrig självmant har åsikter om saker (VARFÖR BRÅKA NÄR MAN KAN DANSA I NATTLINNE?!?!?) men ni vet lika väl som jag att det är ren och skär exploatering av vår kollektivt pissiga självkänsla det handlar om, inget annat.

Vi får inte uppmuntra de frigjorda kvinnorna. Vi måste säga ifrån när desillusionerade popkillar kommer dragandes med sina förment perversa kvinnoideal. Zooey Deschanel, Audrey Tautou och Ellen Page kommer aldrig göra din, min eller någon annan kvinnas situation mer uthärdlig. Ni kan baka så många cupcakes ni vill, men så länge vi inte tar oss rätten att vara människor kommer vi aldrig att få äta dem utan ångest.

47 kommentarer:

patrick sa...

vadå? popkillar har väl alltid varit de mest misogyna varelserna under solen. jösses.

Donny Hedlund sa...

Som Patrick säger ... och "toppiga albylbleka bröst". Applåder!

Rebecka Ahlberg sa...

Jo, absolut. Det är det väl ingen som har förnekat? Just eftersom det aldrig verkar försvinna får man se till att raljera så fort något extra flagrant exempel dyker upp! Åh Audrey Horne, du visste inte vad du gjorde. Donny: Tack!

Anna sa...

Brrr, the "manic pixie dream girl" minsann! Jag läste för länge sedan ett sådant fantastiskt blogginlägg om henne, jag tror du hade gillat det. Tyvärr hittar jag det inte nu bland alla filmdiskussioner google vill ge mig.

Jag nöjer mig därför med att säga: Ja! Just så! Uäk.

patrick sa...

vad betyder flagrant

dr. glas sa...

mats jonsson säger också att det hela börja med audrey horne

Rebecka Ahlberg sa...

Anna: Det glädjer mig att vi är flera i den här kampen. Har du sett något så gräsligt: http://www.imdb.com/media/rm2391181568/nm0221046

Patrick: Uppenbar, självklar. Hade gått och tryckt på ordet hela dagen och var tvungen att använda det. Och så ville jag låta cool!

Dr. Glas: Ja, jag tror att det är allmänt vedertaget. Funderar på vem det annars skulle kunna vara. Indievåpen själva har väl funnits på film ett bra tag, men det var kanske först med Audrey Horne som man hade en manlig publik att punktmarkera. Eller?

patr sa...

white boys white noise: masculinities and 1980s indie guitar rock av matthew bannister handlar om det du påpekar. men du verkar vara en välutbildad person så jag är säker på att du läste den åtminstone redan i mellanstadiet

Rebecka Ahlberg sa...

Nix, den har jag missat. Jag var väl upptagen med Odysséen eller något, som du naturligtvis förstår. Ska helt klart kollas upp dock, tack för tipset!

Hugo sa...

Äh, det är roligt att titta på något fint

Hugo sa...

Note to self: googla för att få se ett ansikte innan man kallar någon fin. Fan!

K sa...

det är verkligen så sjukt jobbigt att man måste slå sig fri i så många led. först är man tolv och slår sig fri från normen, hittar en subkultur, ser le fabuleux destin d'amelie poulain och hittar ett nytt ideal, bara för att sedan inse att det bara är en alternativiserad version av precis samma hemskheter, så då måste man slå sig fri från det också. det är bara något år sedan jag verkligen på riktigt slutade sträva efter ett kvinnoideal som jag egentligen uppmärksammade, ifrågasatte och trodde att jag var befriad från för typ 6-7 år sedan. när jag väl kommit till den punkten kände jag mig verkligen.. fri. men det krävs så jävla mycket kritik, självinsikt och -förtroende för att komma dit.

Rebecka Ahlberg sa...

Hugo: Det menar du inte. Och här har jag bildgooglat Bert Karlsson i stället för Gregory Peck i all evinnerlighet!

K: Huvudet på spiken, kära du. Mitt nuvarande ideal är också konstruerat, men åtminstone av mig i själv i betydligt högre grad än tidigare.

Anders sa...

Ditt inlägg är jätteroligt, träffande och helt sant.

Men jag förstår inte riktigt vad Zooey Deschanel har med det att göra.

Rebecka Ahlberg sa...

Tack! Jag tycker att hon är som klippt och skuren för rollen som Den Frigjorda Indiefilmstjejen™. Titta på henne, liksom. Till och med namnet är perfekt. Hon är långt ifrån ensam på tronen, men den här gången var det den här filmen som irriterade mig och således fick Deschanel stå måltavla. Eller vad säger du?

Eric Dödens sa...

När jag läser det här tänker jag: "Shit, jag är den där urkorkade poppojken!" Förutom att jag inte vill att inte vill komma på någons bröst eller få cupcakes. Men jag kan inte neka att jag ibland drömmer mig bort till en liten plats där jag träffar en oskuldsfull, kultiverad tjej som har awesome musiksmak, och hon älskar mig för den jag är jadijadijadiblablabla i all evighet.
Det här var så pass träffande och givande läsning att jag skäms över mig själv. Kommer ihåg då jag blev totalt nedkärad i karaktären i Science of Sleep (inte skådespelerskan, utan karaktären hon spelade). Haha

Aja, tack för ett mycket välskrivet inlägg!

Rebecka Ahlberg sa...

Haha, tack! Ja, vi har alla varit där. Det är lite som att handla på H&M. Alla gör det, även jag, men man bör i alla fall vara medveten om att man blir exploaterad. Det är alltid en början. Hellre hyckla än illa fäkta, så att säga.

Anonym sa...

fröken sverige ger en rättfärdig bild av din mening fast i film (JA DET ÄR EN BRA SVENSK FILM!)

Henrik Valentin sa...

Haha! Jag gillar att du bloggar så extremt frekvent och att det alltid blir så jävla bra och träffande.

Det här inlägget känns riktat direkt mot killar som mig (läs min recension av 500 Days, haha). Men jag gillar typ Lindsay lika mycket...

Fredrik sa...

Ha ha! Riktigt spetsigt, träffande och roligt... *asgarv*

Sedan tror jag iofs att de flesta killar har koll på att det där inte är verkligheten, men att några av oss kanske unnar oss lite dagdrömmeri om en sådan (please DO note the irony) "perfekt" värld...

...precis på samma vis som jag tror att de flesta tjejer/kvinnor har koll på att det inte vore så himla nice att vara ihop med en arrogant, dominerande bad boy som Persbrandt - men som ändå finner tanken tilltalande i teorin.

Ligger det något i detta, eller är jag helt fel ute?

Beelzebjörn sa...

Poesi... "runka ekologiskt".

Tack för en massa lulz. Min idealkvinna är nog mer den sorten som kan leverera monofilamentvassa dräpor som den här blogginlägget.

Fuck cupcakes.

Elin sa...

Satan i gatan vad bra och mitt i prick. TACK.

Emma sa...

har länge tänkt på detta fenomen. tror att det började med betty blue på åttiotalet. (hon ska ju vara lite galen också och svår att förstå sig på). sen har vi ju once (2006) där den sårade gitarrkillen, som skriver känsliga låtar om Den Onda Flickvännen, blir förlöst av den söta tjeckiska tjejen i mysig kofta, som hjälper honom att lyckas med sin karriär men själv nöjer sig med att få spela piano hemma.

manne sa...

jamen ja! ja! ja! ja!
precis. åh!

Mangan sa...

Hade du ingen storasyster som kunde hjälpa dg välja när du var tolv? "Få se nu, vilken subkultur är bäst? ska jag bli gothare och se ut som Halloween hela veckan eller är det ballare å bli en Valleyprinsessa?"

isabelle sa...

den här texten gör mig lycklig, den är så bra! ska länka.

Matt sa...

Varför skulle killar känna sig som kvinnoförnedrande mansgrisar för att de runkar? Oavsett om de tänker på Zooey eller Lohan? Alla har väl rätt att onanera? Män som kvinnor.

Leila sa...

matt, jag tror att det kan vara bra att fundera över varför man runkar till det man runkar till. du kan tillfredställa dig själv hur ofta du vill, fine by me, men det kan vara klokt att ta tankeställaren "varför tänder jag på det jag tänder på?". ibland kan man bli ganska förvånad över vad man kommer fram till. jag kan tycka att det är bekymrande när killar helt världsfrånvänt runkar till lilla oskuldsfulla zooey eller typ amelie och inte ser sambandet mellan detta och könsmaktstrukturer. gillar inte när folk försöker hålla jämställdheten utanför sovrummet. menar inte att man ska vara politisk även i sin sexualitet. men lek, runka och knulla som ni vill, glöm dock inte bort att fundera över VARFÖR du gillar det du gillar.

Olof sa...

Jag tycker att du har helt rätt, men samtidigt är inte förebilder alltid förvridna? Genom subjektiva ideal kommer förväntningar alltid falla kort? Oavsett om det är popkillar som vill ha Zooey eller brats som vill ha Kissie? Varken det ena eller det andra hjälper någon. Jag menar när jag föreställer mig den perfekta kvinnan har jag många egenskaper jag eftersträvar, men jag vill ha någon som är min jämlike, inte någon lagomt jämställd kvinna. Jag vill inte dominera eller bli dominerad i ett förhållande.

Samtidigt så känner jag också att det svårt för mig som kille att leva till idealen.

Hälsporren sa...

Och ja, hon är en usel skådespelerska också, som du skrev.

Andreas sa...

Klockren text!
Påminner mig om detta blogginlägg http://hem.bredband.net/moalar/051025.html från braiga benknäckarvalsen.

m sa...

Hur kommer det sig att jag hittar hit nu? Två månader senare? Någon måste ha länkat.

I alla fall.

Först tänkte jag: gud vilken tråkig text. I nästa stycke tänkte jag: Now we're going somewhere. Jag gillart. Anledningen till att det lät tråkigt först var att du lät så präktig. Orka präktighet. Men som sagt, sen hände det grejer och jag håller med. Winona-syndromet. Vet inte om Sherilyn Fenn var först, eller om Winona var det, men fenomenet kallas i mina kretsar Winona-syndromet. Indie-med-tuttar.

Men jag vill också ifrågasätta mig själv och min obändiga kärlek till Angel (i Buffy, inte i Angel), Logan (i Veronica Mars), Pacey (i Dawsons Creek) och alla andra skådespelarmän som är uppkäftiga utåt men fina inåt.

Varför finner jag dem så attraktiva? Är jag dum i huvet på nåt vis? Ja, det är jag. Och jag är medveten om det. Jag vet att det inte är killen man hittar vid bardisken på Riche. Men jag gillar det ändå. Och därmed kan jag tycka att, utöver att jag har fel inställning till teve/film-personligheter, killar får gilla Zooey hur mycket de vill. Faktum är att JAG gillar Zooey. Hon är ju snygg! Och såvitt jag vet har hon inte snubblat på sina skor i närheten av en explosion yet. Det är nästan nog för mig. Kraven är inte höga, jag vet.

Lisa Magnusson sa...

Jag har bloggat ganska, för att inte säga väldigt, långt om den här texten: http://blogg.aftonbladet.se/lisamagnusson/2009/11/romantiska-komedier-kvinnor-man-och-stereotyper

Johan sa...

Okej! Men då går det ju inte att vinna, liksom? Man får inte förälska sig i en karaktär/skådespelerska som är frigjord och lite crazy, och inte heller någon som är snygg och blåst. Man måste tänka på deras acne, mensvärk, och feta lår när man onnar - först då är det jämställt och godkänt. Eller har jag tolkat texten fel?

David Ärlemlam sa...

Leila>> Varför utgår du från att Matt inte reflekterat kring sina fantasier?

Rebecka>> När man ser din bild och tar del av din smak slås man ju av att du till synes hamnar rätt nära en sån där cupcaketjej själv.

Roligt inlägg!

P. sa...

Detta är en fantastiskt bra skriven text, full med fina formuleringar och detaljinsikter, men den bygger på en grund konstruktion och har ett ganska genant projiceringsfel, i det att du misskrediterar Zooey själv lika mycket som "indiekillarnas" objektifiering. Att förälska sig i en musiksmak eller popkulturell idealbild är omoget och värt en sådan här kritisk belysning, men du sammanblandar ju idealbilden och personligheten Zooey precis på "indiekillarnas" egna omogna, naiva villkor. Det är en gradskillnad i helvetet…

tomboy sa...

Håller med om det mesta förutom att Zooey är riktigt bra i All the real girls, inget vänt väsen där...

Leila sa...

david, det utgår jag inte alls ifrån. men hans kommentar fick mig att tänka på att många killar tänker just så, att det spelar väl ingen roll vad jag runkar till, det är mina privata fantasier, osv. den här bloggtexten tror inte jag är skriven för att män ska känna sig som "kvinnoförnedrande mansgrisar", och min kommentar var inte avsedd för att få män att sluta onanera. matt verkade tolka den här texten som om man borde ha dåligt samvete över att man onanerar. jag menar att man får gilla vad man vill, med gott samvete dessutom, så länge man reflekterar över varför. det var egentligen inte riktat främst till matt.

Björn sa...

Ni får mensa och viktnoja hur mycket ni vill, bara jag får komma över ett par toppiga albylbleka bröst så är jag nöjd.

hansi sa...

Men satan så bra! Välformulerat och lagom mycket ilska. Jag gillar't!

Annika sa...

Jag h... Read Moreåller inte med. Som jag ser det så handlar filmen om just hur dessa "romantiska popnördar" bygger upp en bild av hur saker ska vara - kärlek i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Om hur de förstör för sig själv, hur förtvivlade de blir när drömbilden rasar samman och de tvingas upptäcka att vi alla bara är människor. Summer är en kliché, eftersom Tom ser det han vill se, känner det han vill känna. Hon förminskas som människa och bryter sig loss ur hans snäva jävla The Smiths-mall.
Men visst, kanske framgår det inte tillräckligt tydligt.

Parisa sa...

"..."även om de frigjorda kvinnorna aldrig självmant har åsikter om saker (VARFÖR BRÅKA NÄR MAN KAN DANSA I NATTLINNE?!?!?)"

Japp. Det var fanimig briljant?

Anonym sa...

Ni mentalt trasiga, manshatande lesbo-feminister är verkligen ett praktexempel på hur fel det kan gå när evolutionen sätts ur spel...

maria sa...

Åh så underbart! Jag hade svårt att sätta ord på varför jag inte tyckte om 500 days of Summer, men du gör det alldeles utmärkt åt mig. Tack.

J sa...

nu har jag faktiskt inte orkar läsa alla kommentarerna här ovan...
men jag ville bara säga att jag gillade filmen. inte älskade den, men gillade den. eftersom jag faktiskt kände igen mig. rätt så mycket också.

filmen är ju från killens synvinkel. därför följer man inte tjejen och hennes tankar. hon har säkert alla sina funderingar och tvivel och allt möjligt, men de som gjort filmen har valt att fokusera på kille istället.

att idolisera/romantisera en person kan man göra väldigt lätt, speciellt när man inte vet så mycket om den. och om den personen inte väljer att säga eller berätta så mkt heller.

att bara försöka vara med någon kan vara svårt, om den andra faller lite för mycket.
zooey i filmen var feg och valde att bara försvinna och lämna killen åt sitt öde.
jag skulle kankse också gjort det om jag inte vetat hur jag skulle gå ur det. fegt som fan. och med dåligt samvete i bagaget.
men ingen är perfekt.
livet är svårt och komplicerat, hur enkelt man än vill ha det.

Anonym sa...

underbart, jag fnissade för mig själv när jag läste din beskrivning av vad zooey gör!

Fröjde sa...

Välskrivet, allt annat fel. Förutom det givna om hur patetiska poppojkar av dagens snitt är. Det roar och lättar mig att den blint rasande argbiggigheten oundvikligen kommer att avmattas exponentiellt med åldern.